Laila
En historia om förbjuden kärlek av och med Saga Eserstam.
Längtan efter kärlek är universell, ingen lätt sak och ingen mänsklig rättighet till skillnad från respekt. Respekt från sina föräldrar borde man kunna kräva men kan inte.
Saga Eserstam sågs senast i den bejublade monologen Älskade jävla pappa. Även i Laila lyfter hon fram tankar och känslor om ensamhet och utsatthet. Vad innebär det att inte befinna sig inom ramen för det som är "normalt"?
Att älska nån man inte får och att inte leva upp till omgivningens förväntningar? Att synligöra det man ofta inte ser, om det handlar Laila.
Musiken och Sagas sång har en central roll i föreställningen. Med egna tolkningar av bl. a Depeche mode, Alphaville och Frankie goes to Hollywood kan man i det närmsta beskriva föreställningen som en "musikmonolog".
PRESS
...enastående skådespelarinsats från Sagas sida. Hon får även ännu en gång möjlighet att briljera med sina sångtalanger. Norran.se
Det finns något starkt berörande i Laila som håller uppmärksamheten kvar vid berättelsen... Nummer.se
Saga Eserstam sjunger som hon spelar - med absolut närvaro och tätt, tätt intill sin rollfigur. Det glappar eller skaver aldrig mellan de två, och jag misstänker att Saga Eserstams skådespeleri är av den där sorten som kallas för hudnära. Västerbottens-Kuriren
En produktion av UngHästen, Västerbottensteatern
Text: Saga Eserstam
Regi: Pontus Stenshäll
Medverkande: Saga Eserstam
Foto, film och affischbild: Linus Johansson och Maja Hedlund
Längd ca 1 tim